Jalander

Jag brukar inte gå så mkt. När jag ska ta mej någon stans blir det cykel, annars hinner jag inte. Så därför var det ovanligt idag när jag skulle GÅ med Emelie till Bergslagstorget för att träffa Rickard.
Dit promenaden var inte så speciell, vi gick helt enkelt. Du vet, sätt den ena foten framför den andra...
På hemvägen däremot gick jag själv och filosoferade. Tänkte på reflexer och vilken sida man egentligen bör sätta dem på och en massa andra viktiga saker.
När jag kommer där strosandes igenom Siemens rondellen ser jag en äldre dam med två kassar (en från LIDL). Hon verkar ha det lite kämpigt och stannar då och då för att andas. Vänlig som jag är plockade jag fram medmäniskan inom mig, gick fram till henne och erbjöd mej hjälpa henne med en kasse. Efter lite funderande tackade hon ja. Sen gick vi där långsamt längs vägen och pratade om lite allt möjligt och stannade med jämna mellanrum.
När vi hade gått ett tag så gick tre personer om oss, den ena vände sig om och sa Hej. Jag blev chockad men insåg efter ett tag att det var en kompis från nian. Damen som jag hjälpt lämnade oss där och så gick jag med dem istället och snackade. Lämnade dem vid pizzerian (Finspång kryllar av pizzerior) och gick hem med ett chockad leende på läpparna.

Uppmaning till er all: Promenera mera, bland folk!