Jalander

Gick upp cyklade till skolan och kom nästan försent, det är ovanligt faktiskt. I skolan planera vi uppstarten. (första halvtimmen varje dag) i vår ska vi dansa street, rida, göra film, läsa fika, leka, spela spel, sy m.m. Detta är väldigt estetiska grejer och många av dem klassas som väldigt feminina. Därför kanske det förvånar många att jag går i en klass med 3 tjejer och 11 killar. Killarna kom även emd förslagen om att sy och dansa.. Men så är det på industrin, eller kanske inte...

Sen avr det verkstad hela dagen. Det kan sammanfattas såhär. Det gick ungefär lika bra som igår och då gick allt som kunde gå fel fel typ.

Veckans misslyckande:

• kapade ut en för liten plåtbit
• Skar mig på alla plåtbitar ajg kunde hitta, trots bärande av handskar
• bockade (böjde) upp kanterna fel (på lärares inrådan) så att biten blev för lång + att materialtet var så hårt så man får ta i så man nästan döör
• bockade i cnc och fick slå till baka den 3 mm tjocka plåten för att maskinen bockade för långt
• tappade min systers guldploppsörhängen när jag gasskärde, hittade ett örhänge och två pluppar
• Borrade i en för liten borrmaskin så jag fick byta. Min bit var för stoor helt enkelt
• Fäste plåtstycket fel i fräsen
• Ramlada halvt baklänges och slog i handen när jag skulle dra åt fräsverktyget
• När jag väl skulle börja fräsa tog jag för mycket material på en gång i för låg ahstighet på automatisk matning. Det resulterade i att avbrutet verktyg, verktygetstjocklek var lite tjockare än ett dörrhandtag i massiv metall. Illa :P

Men efter sista episoden sa min lärare; "Men det är ju så ni lär er, genom att göra fel och testa. Det är så vi jobabr här på skolan." inte för att jag vet varför men då kändes det bättre.

Efter avslutet på dagen med rektorn bytte jag om på 5 minuter (max) och cykla till musikskolan för att trudelutta lite flöjt.
Väl där fanns ingen lärare, men ahn dök upp. Grejen emd mitt flöjt spelande är att det går bra hemma. Men när ajg kommer till lektionen, då gör det inte att spela längre och jag känner mig allmänt värdelös. Men, men man måste väl jobba med det amn är dålig på, inte sant? Så det är nog abra att bita ihop, stampa takten och spela rena toner.

Precis när spelningen min var slut ringer telefonen, det är från ny generation. Efter som jag bara har halva jackan på mig och saknar halsduk så ber jag henne ringa upp när jag gått ut. När jag har kommit ut och är på väg in i affären för att köpa min kvällsmat ringer hon.

Vi pratar med varandra och jag köper en grej som jag skulle ha. När jag precis lämnat kasssan, har lagt på luren och kollar vad jag har köpt inser jag att jag ahr glömt köpa mat och mellanmål. Så in i affären igen, hitta matlåda, frukt och en grönsak till maten. framme i kassan igen, skäms och mummlar något om att det inte är lätt att komma ihåg allt när man pratar i telefon.

Äter men banan snabbare än vad som är nyttigt och drar till Aktiv och tränar. Spinning för första gången idag :)

Sen drar jag till kyrkan, inser att det är pensionärsmiddag där och smyger så tyst jag kan in till cafét och värmer min inköpta kvällsmat. Kollar på klockan en halvtimme till planeringsmötet jag ska på för skolmusikkårens italien resa i sommar. Äter min mat ganska snabbt dricker nån form av äcklig kolsyrad dricka till och cyklar till mötet.

Jag kom dit 18.55 vi pratar lite. Får reda på att en representant slutar jobba kvart över. Men efter ett tag dyker hon och kassören upp. Mötet kan börja, bara än si så där 20-25 minuter sent. Vi disskuterar allt från spelningar, kaklotterier och italien resa. Mitt i allt ihop ringer min mobil. Det är mamma.

Hon har upptäckt att jag inte är hemma och undrar vart jag är. Pappa har upptäckt samma sak och ingen av dem kommer ihåg att jag skulle åka på möte ikväll, och då prata ajg ändp med pappa i morse. Det var han  som bestämde hur jag skulle göra med mat. Jag säger bara det föräldrar... men det är tur att de finns ;)

Till mamma sa jag att mötet skulle sluta nio och då trodde jag att jag hade överdrivit, jag lämnade musikskolan lite före tio och hemkom till Älgvägen runt tjugo över. Möten, möten, möten de blir alltid längre än man tror..

Jag säger bara det vilken dag  och de vanliga aktiviteterna har inte äns börjat än! ujuuj, men man är bara ung en gång i livet så varför inte bränna ut sig när man har chansen?